Nu är det 20 dagar sen vi var hos veterinären och Fridolf fick somna in. Det känns så tomt och tyst här hemma utan hans tassande och vi har alla hans saker är fortfarande framme. Älsklingen vill inte att vi tar bort dom men jag kommer plocka bort lite i taget. Hans mat+vattenskål står kvar på golvet (urdiskade) och hans lilla säng står kvar i sovrummet. Jag kan inte med mig att ta bort dom men alla leksaker som ligger runt om i huset vill jag gärna lägga undan i hans lilla korg. Jag förstår ju älsklingen att det är jobbigt, det är det för mig med. Men någonstans måste man börja. Jag saknar honom lika mycket och önskar att vi aldrig behövt ta beslutet, men det var för hans bästa. Han mådde ju inte bra alls av sin epilepsi och att tänderna höll på att ruttna. Han åt ju knappt ngt annat än blötmat. Så det bästa för honom var ju att få somna in. I helgen som var nu så åkte vi ner till svärföräldrarna och firade svärfar som fyllt år och samtidigt så hade vi en liten jordfästning av Fridolf i deras trädgård. Älsklingens ex hade hämtat ut urnan och vi bestämde att han skulle få sin plats vid en sten på framsidan av deras trädgård. Svärmor hade en rosbuske som vi grävde ner och begravde honom under tillsammans med en liten nalle och satte en Marshall över och det blev så fint.
Finaste Fridolf!I 4 års tid förgyllde du mina dagar. 4 år av kärlek,bus och lek. 4 helt fantastiska år. Det kändes som att du accepterade mig redan från början. Varje gång vi möttes fick jag massa pussar och oj så högt du hoppade tills jag tog upp dig i famnen så du kunde pussa mig i hela ansiktet. Älskade Fridolf nu springer du där uppe på de evigt gröna ängarna och jagar bollar tillsammans med alla andra hundar och katter. Vila i frid min älskade lilla Fridolf aka yrväder fluffboll jag älskar dig tills mitt sista andetag och mitt hjärta slutar slå❤❤
Tildistankar 